Ja... det är jag det.

En stor jäkla tönt!!!

Varför??

Tja, du....

För att jag förmodligen är en osjälvständig, missunsam egoist.

Såhär ligger det till.

v8 ska Fredrik åka till Ukraina.

Inte för någon nöjestripp, utan för jobbets räkning.

Det är ett stort förtroende han får, och naturligtvis är det jättekul, och jag är glad för hans skull!

Även om jag självklart kommer sakna honom massor, och inte är lika glad för MIN skull.. ;-)

Måndag till Fredag ska han jobba där.

Fine.

Men för att han ska kunna vara på plats i tid på måndagen, måste han åka sent på söndag eftermiddag.

Helt ok.

Det är ju klart att det är bättre än att åka mitt i natten!

Men!!

Igår kom han hem, glad i hågen, och visade mej ett papper med den bokade resplanen.

Då skulle han plötsligt åka redan på lördag eftermiddag!

För att det var dyrare att åka på söndagen.

Till saken hör att det är han själv som letat upp reserutten.

Och han har inte sagt något om att det kan bli tal om lördagen.

Till saken hör, att innan dess är jag och Sandra i Göteborg, för melodifestivalen, och kommer hem lördag mitt på dagen.

Och innan dess jobbar vi i veckan... han dag och jag natt.

Vilket innebär att vi plötsligt knappt skulle se varandra alls (mer än ett par timmar här och var) på drygt 1½ vecka.

Han prioriterar alltså gladeligen bort våran enda lediga dag tillsammans för att spara pengar till företaget.

DET gör mej ledsen!!

Känner mej så besviken och ensam, fast han inte ens har åkt ännu...

Så... jag försökte tala om för honom igår att jag blev besviken för att våran dag tillsammans försvann...

Men jag fick ingen direkt reaktion.

Så jag började prata om att försöka ställa in min resa till GBG...

men fick fortfarande ingen reaktion. Han bara tittade konstigt på mej.

Förmodligen tyckte han väl att det var ett bra förslag. Men jag känner inte att jag kan göra det mot Sandra!

Det är ju hennes julklapp!!

I morse... när jag förde saken på tal igen så fick jag ett surt mutter om att han väl fick prata med chefen om han kunde åka på måndag morgon iställer dådå!

Försökte tala om att det inte behövdes... att det inte gjorde någon skillnad.

Jag VET att jag är töntig. Det är väl inte hela världen att han ska åka bort ett tag. Jag överlever.

Vad spelar då ett dygn hit eller dit för roll??

Det är inte det som är grejjen...

Det är att HAN inte verkar bry sej...

Att han bara verkar tycka det ska bli kul och spännande (och det förstår jag) och kanske skönt att komma iväg lite.

Och gladeligen är borta lite extra...

Utan att ens prata med mej om saken.

Utan att verka det minsta ledsen för att vara borta från sin familj.

Utan att verka ha minsta förståelse för att vi skulle sakna honom...

och utan att verka som att han skulle sakna oss...

Han FÅR vara borta precis hur mycket han vill! Det som gör mej ledsen är just ATT han vill!

Att han vill vara borta från oss extra länge!

Extra mycket...

Utan saknad...

Det sårar mej...

Men det är inte PK att känna så.

Så därför är jag en stor TÖNT!

Det finns en tom lokal nere på stan....

Tänk om...

Jag har ju en liten, hemlig dröm.

En dröm som inte känns helt reell egentligen...

Men som skulle vara SÅ underbart rolig!!

Jag vill ha en egen tårtbutik!!!!

Sälja tårtdekoreringsgrejjer.

Hålla kurser.

Och ta emot tårtbeställningar!

Tänk!!

Tänk att kunna gå till MITT EGET jobb

varje dag.

Fylla dagarna med något jag tycker är vansinnigt kul!

Att få glädja människor

Dela med mej av det jag kan.

Jobba med min hobby!!

Det är väl iofs en dröm hos många...

Och jag skulle vara blåögd om jag verkligen trodde att jag skulle kunna livnära mej på det.

För hur många i Nora skulle vara beredda att betala ca 500kr för en normalstor födelsedagstårta??

Inte tillräckligt många för att det skulle täcka lokalkostnader,lön och andra omkostnader, skulle jag tro.

Nu tar jag ju ca 300 för en "normalstor" tårta, eller 25-30kr/bit vid mera avancerade skapelser...  Och även det tycker många är för dyrt.

Så...

Jag får väl fortsätta drömma...

Men tänk om...???

Det känns som några dagar sedan... eller kanske veckor då.

Denna lilla, alldeles nya pytteprylen fick följa med oss hem från BB...

Och blev en del i våran familj!

Egentligen har det dock gått över ett år, och pytteprylen är inte så pyttig längre!!

Det har blivit dags för mamman att rätta in sej i ledet, och återgå till tjänstgöring, lite mer regelbundet.

Och därmed har det även blivit dags för DAGISINSKOLNING!!

Den första veckan är avklarad... och har gått riktigt bra!

Det där stället är faktiskt riktigt kul! Massor av barn, och nya leksaker att pyssla med.

Första dagen var pappa med och lekte...

Fröknarna var riktigt kul också! Inte alls särskilt läskiga...

Speciellt inte när pappa fanns nära till hands så man kunde tanka lite trygghet emellanåt.

Nästa vecka ska det tränas på att äta och sova på dagis... och eftersom just ätning och sovning är Agatons paradgrenar, kommer det säkert gå alldeles lysande, även på dagis! Jag menar... det är ju MAT!! Och för en liten kille, vars första ord va "äta" är det ju allt som krävs!  

Ja... risken är ju att bloggen kommer bli lite tjatig framöver. Men det är mycket bröllopsbestyr som rör sej i tankarna nu! Bara 2½ månad kvar ju, och det börjar bli dags att få klart alla delar!

Sandra ska vara min privata makeupare ( finns det något sådant ord? Annars gör det det nu!!) och härom sistens var det dags för en första provsminkning!

Bästa Malin var ochså med och kladdade!

Mycket färgprovande, babbel och skratt blev det! Men visst är det en lyxig känsla när någon annan pysslar om en och gör en vacker! Tja... vackraRE då... ;-)

Och visst blev det bra!?!

Även om jag inte riktigt har tänkt mej att ha två olika färgkombinationer på ögonen vid själva bröllopet :-P

Snyggt!!!

För några dagar sedan åkte Fredrik och jag en liten sväng till Skövde, för att prova ut hans uniform!

Väglaget var inte direkt det bästa, med halv snöstorm och en ishinna på marken, så själva resan tog ca 3 timmar... enkel väg!

Men åh, så stilig han blir, min prins!!

En sån här är det han kommer ha:

Nu väntar vi bara på Tärnklänningen, näbbklänningen och pojkarnas vita frackar, som ska levereras från USA... och så MIN klänning förståss!! Alltihop borde anlända inom ett par veckor. Min klänning via butiken i Örebro, och det andra via posten... Spännande!!  

Okej, alla nyfikna. Här kommer lite bilder från klänningsprovandet....  Såhär kommer INTE min klänning att se ut ;-)

Bortse från den bleka, feta, ovärdiga modellen i denna underbara klänning!!

Jag har varit SÅ duktig den senaste veckan, om jag får säga det själv... och det får jag ju, för detta är MIN blogg och jag får säga vad jag vill här! Sådetså! Så: Hejja mej!!

Jag har nämligen inte ätit en endaste bit godis,kaka, bulle, glass eller något annat sådant på 6 dagar nu! Inte för att tillfället inte funnits... det har varit en intensiv kompis-fika-vecka. Men jag har tappert knaprat salta pinnar istället. *klappar huvudet*

Kände mej dock ganska misslyckad när jag, som vanligt på måndag morgon, klev på vågen. Den visade nämligen 1kg PLUS!! På en vecka!! Är inte det taskigt va?? Äter man bara pinnar så borde man väl få se ut som en också? "Du är vad du äter" heter det ju!

Nu var ju iofs inte syftet med sockerstoppet att gå ner i vikt. Jag har faktiskt inga större ambitioner att bli en pinne, trots allt... Men UPP vill jag INTE!

Därför blev jag faktiskt ganska glad när mensen dök upp ett par timmar senare! Jag vet ju sedan tidigare att jag samla otroligt mycket vätska dagarna innan mens, så det förklarar förhoppningsvis saken. Och dessutom är det bara typ en månad sedan sist! Vilket också är jättebra med tanke på min PCO, som ibland ger mej cyklar på upp till 70 dagar. Så... vi får se nästa vecka hur mycket som bara var vatten :-)

Detta är ju verkligen inte den perioden i livet som jag vill isolera mej lite extra... även om det kanske skulle behövas, med tanke på utetemperaturen och avsaknaden av ved härinne idag! Men TÄNK OM jag växer ur min fina klänning!! Innan den ens har kommit!?!

Ja, brudklänningen då... kostar ju några tusen. Och det skulle inte vara roligt om den glipar i ryggen eller spricker i sömmen mitt i kyrkan! "tager du denna.... rrrriiiiitccchhhh!!! "     Usch     Nejtack    Vill gärna ha ett glatt bröllop och bjuder mer än gärna på ett skratt. Men det kan bli lite kallt med bar överkropp i April!!

April... mm... Om exakt 3 månader är jag Fru Kjellgard!! 3!!! Månader!!!  Börjar kanske bli dags att sätta fart med planeringen?

Min klänning är som sagt beställd... hoppas att den kommer, så jag iallafall hinner prova den EN gång innan jag har vuxit ur den..;-) Dessutom har vi beställt klänningarna till tärnan och Sandra. Och vita frackar till pojkarna! Gud så sött!!

Och så har vi köpt ringen. Urfin!! Glittrig och tjusig! I vitguld.... det visste jag inte att jag ville ha förren den satt på fingret!

Ja, inbjudningskorten är nästan klara också! I morgon ska jag och Malin pyssla ihop det sista, och sedan hamnar de på lådan innan veckan är slut. Då finns det ingen återvändo längre... :-D

Och för er stackare som inte får något: Ni är VARMT välkomna till kyrkan iallafall!! Den 10/4 kl 15.00 i Nödinge kyrka. <3

Nu sitter jag och filar på gästlistan... letar adresser och skriver ner hur många vuxna samt barn det finns i varje familj. För att det ska bli lättare för Rune och Camilla när de tar emot osa.

Men just nu känns det inte som att det någonsin kommer bli vår igen... bara kallt,kallt och kallt! Tänk om vi kunde få ett såhär stabilt högtryck under sommaren!

Idag är sista dagen...

Dags att ta itu med mitt beroende!

Jag och Jessica har gjort en överenskommelse. Hon slutar röka, och jag slutar med socker! Ja, så tillvida att jag inte får äta något socker i godis, kak eller sån form. Och när suget blir för stort ska vi ta en promenad eller åka till gymmet tillsammans istället! Och med mitt sockersug lär det ju bli MÅÅÅÅÅÅNGA promenader!! Har jag tur kanske jag tappar några gram på köpet. Men det är inget jag räknar med. Lite mera muskler lär det väl bli iallafall, och lite mindre daller i valkarna, kanske!

Lär blir tufft... det ÄR ju så gott!! ;-)

Idag blir det iallafall inte mycket till promenerande. Det är -20 grader ute. Istället sitter jag framför brasan och surfar. Jag har hört att surfing kräver väldigt mycket energi och ger jättemycket muskler! Låter som en utmärkt träningsform för mej, för särskilt jobbigt är det ju inte! Men jag kanske gör fel...

Egentligen skulle jag ha varit och fikat med Agatons kompisar just nu. Pojkarna vaknade vid 9 och vi skulle åka 10.15. Bara att sätta fart... men en kopp kaffe och lite frukost fick slinka ner först. Sedan kom Samuel nedsläntrande. Han ville ha sjuss till Alex. Och Sandra ville med och fika med småttingarna. Efter att alla var färdigätna började vi redan få lite bråttom. Klä på Alfred, se till att Samuel inte gick ut i t-shirt. Skicka ut dem till bilen. Klä på Agaton. Få Sandra att borsta håret, och sedan ta med Agaton ut till bilen. Försöka att få på mej själv något lämpligt, så jag inte kommer fram med udda strumpor och förfrusna ögonfransar! Sedan ut till bilen! Igenfrusna dörrar, frostiga rutor och bilbälten som inte är allt för lätta att få på med tjocka vantar. Tillslut var dock alla på plats, och klockan var redan över halv... Då!!! Startar inte bilen... Stackarn tyckte väl helt enkelt att det var för kallt för att vara ute och köra idag!

Så vi gick in igen... utom Samuel som promenerade iväg till Alex. Inget annat att göra om man vill leka.

Vi andra nöjer oss med att njuta av det solgnistrande snötäcket från insidan av fönstren... med brasan sprakandes i bakgrunden.

Alfred tittar på film. Sandra och Linn pysslar med sitt, och Agaton tar sej en liten tupplur. Och jag... bloggar... surfar... dricker kaffe... och försöker hindra glödande loppor från att bränna upp vardagsrumsmattan! Något ska man ju pyssla med!

Här kommer lite bilder från nyår också!

Ja... nyårsafton då...

Den 29:e, när vi kom hem från GBG, trodde vi att vi skulle sitta själva på nyår. Inget fel med det, kan vara riktigt mysigt. Men det är ju kul med folk! Som tur är så bjöd mina vänner in sej själva, så det slutade med 7 vuxna och 11 barn mellan 1 och 9 år! Och så en vovve då, icke att förglömma!

Linda och Peter, med barnen Isak, Anton och Tuva

Malin

Elin och Thomas, med barnen Saga, Theo, Älva och Otto

Och så min klan då!

Fixade lite smaskig mat. Tyckte jag själv iallafall... och det är väl det som räknas?

Till förrätt serverades en liten tallrik med hummer, frasiga brödpinnar, ost-och peppardipp samt en räksalsa (röd paprika, rödlök, jordgubbar, tomater, färsk chili, ugly... också räkor förståss). Den var god. Tyckte inte barnen. Eller.. jo... de som vågade smaka. Vilket var Sandra och Samuel, tror jag :-)

Varmrätten blev lite mera klassisk. Helstekt oxfilé, potatisgratäng, kantarellsås och en GRÖN sallad med avokado, fetaost och päron i.

Till efterrätt smaskade vi på en chokladfudgetårta med lemoncurdgrädde och jordgubbar.

Och... ja... sedan var det matkoma i soffan ett par timmar medan barnen röjde på övervåningen!

Himmlas trevligt och opretantiöst!! SÅ mysigt med vänner som kan koppla av och bara vara tillsammans!  

Skålande och fyrverkeriavfyrande vid tolvslaget... och sedan var det ett helt gäng slagna hjältar som behövde få komma i säng.. inklusive jag själv! :-)

Och 2010´s första dag har gått i myspysets tecken. Efter en sovmorgon och sen frukost blev det pulkabacken samt promenad med alla barnen. Därefter bäddade vi ner oss i soffan, tittade på film och frossade i gårdagens onyttigaste rester!!

Sedan försökte jag vila ett par timmar... gick väl sådär kan man ju säga...

Duschade, åt mat och promenerade till jobbet. Där jag är nu... så det är kanske bäst att jag jobbar lite också då.

Bilder från nyår kommer kanske senare... om det vill sej!!

Nu är det ett nytt år. 2010. Det kommer att bli ett bra år, det också! För allting blir vad man gör det till!

Jag känner en gammal kvinna, som alltid firar nyårsafton i stillhet. Hon sitter framför sin brasa, med lite stillsam musik i bakgrunden och skriver. Skriver om året som varit. Allt hon glatt sej åt och det hon ångrar. Alla minnen. Viktiga händelser... ja, kort sagt en sammanfattning av året som varit. Sedan lägger hon det i ett kuvert och adresserar det till evigheten, varefter hon lägger det i elden. Låter året som var omslutas av lågorna och försvinna... Dags att ta farväl av det som varit och se fram emot det som ska komma.

Det behöver inte bli ett år fullt av brutna löften, besvikelser och stora förväntningar... Det blir vad det blir! Det gäller att våga ta emot det som kommer och ta vara på guldkornen. Glädjas åt det man kan, och försöka kliva över resten. Ta hand om sina vänner, krama sina nära och älska så många man kan!!

Ja... i år kommer det bli ett BRA år... TILL!! :-)

.... dessutom är detta året då jag ska bli fru! Kan det bli bättre!?!

Sååå.. för att fira av 2009 tänkte jag bjuda på en bildkavalkad, nu när jag äntligen fått uppladdningen att funka!

Halloween, glada barn, lite bakverk och ett julpyntat hus.

Kram på er ALLIHOP!!!

Det är tydligen bara de där alldeles för tidiga morgontimmarna som ger mej ro och inspiration att blogga....

Har faktiskt försökt ett antal gånger det senaste, men jag får inte in mina bilder och det retar mej, så då blir det inget skrivet heller!

Nu är det iallafall jul! Julafton om fyra dagar. Huset fullt av julhypade barn, levande ljus, granbarr och hyacintdoft.

Livet är  inne i ett riktigt bra skede nu, känns det som. Lugnt och harmoniskt på de flesta plan. Jag ska inte jobba så mycket denna sista månaden av min föräldraledighet. Ja... redan slut!!  Agaton har blivit stora killen, som går mer än han kryper, sjunger "tipp-tapp" och babblar en massa gojja. Han börjar på dagis i januari!

Alfred har också det lättare nu. Språket har blivit så mycket bättre sedan han slutade med nappen! Så nu har han äntligen kommit på att man kan prata istället för att skrika när något inte blir som man vill. Otroligt skönt!!

Vi har en ny inneboende också... en helt underbar tjej som ska bo med oss till slutet av januari. Minst! Jättekul! Funkar superbra!!

I natt (och igår natt) har hon en kompis här. Så två fnittriga tonårstjejer i huset! :-) Dessutom har ju Sandra Linn här. Men det är ju nästan mera regel än undantag, när det inte är skoldag!

Nu ska jag skutta i duschen. Måste hinna baka en liten kaka innan det är dags att lämna Alfred sista dagen innan jullovet. Vid 10 kommer det förhoppningsvis lite fikasugna mammor och babblar med mej ett tag. Det är väl legitimt att äta av julgodiset med i ett sånt sammanhang?? Gjorde ju supegod saffranskola och min verson av rocky road fudge igår....

GOD JUL!!!

Det är mörkt ute.... svart.  Ser bara ett disigt, gulaktigt sken från gatubelysningen bakom grannhuset.  Vinter. Men ingen vit, vacker snö som tar udden av dysterheten. Bara svart... mörkt... tungt.  Har regnat i flera dagar nu.

Men... såhär dags gör det ingenting. Det är faktiskt t.o.m mysigt. Jag sitter här, ensam, i ett kompakt, stilla mörker. Bara jag och lilla datorn... och så min favoritkopp med hett kaffe. Pojkarna sover fortfarande. Ett ensamt ljus brinner på bordet. Stillhet.

Finns alldeles för lite stillhet och "bara vara" stunder i livet. Bäst att ta vara på dem!

Snart är det dags att få upp pojkarna, fixa frukoast, byta blöjor och gå till dagis. Sedan blir det fika med föräldragruppen hos Rieke. I eftermiddag är det packning inför helgen i GBG, och när Fredrik kommer hem ska jag försöka sova en skvätt, för i natt är det jobb igen. Och vid 13 i morgon åker vi...

Men just NU... njuter jag av stillheten....

Ja... livet i allmänhet och vardagen i synnerhet är lite.... hmm.... annorlunda just nu.

Vi blev hastigt och lustigt jourfamilj åt en annan familj. Så nu har vi en extra mamma, pappa och snart-ett-åring här hemma!!

Jättekul!! Intressant!! Men extremt påfrestande...

Det finns ju liksom en anledning att de bor här och inte hemma hos sej själva... Men det kan jag ju såklart inte skriva så mycket om.

Trevliga är de iallafall! Och väldigt behjälpliga med matlagning, disk och annat hushållskrafs. Det är skönt.

Såå... det händer massor här just nu, men jag kan inte skriva något om det! Blir lite konstigt... Så jag slänger in lite bilder istället.

Först Agaton och hans kompisar!! Detta är ett tag sedan, så det har tillkommit några polare till... men iallafall!

  Agaton

  Tuva  Clara Ella   Hugo    Axelia

Förresten, så har vi ju äntligen tagit ner granarna bakom huset!! Blev väldigt mycket ljusare! Ser ni någon skillnad??

Och här kommer en liten sjukling.... numera har han slutat helt med nappen!!! Stora killen!

Agaton är en glad skit. Han tycker det mesta är roligt! Sitta på pottan, eller få syrrans avlagda pippiperuk nedtryckt över ögonen är inget undantag!

Jaja... nu vill avkommorna ha frukost!

Det verkar, tack och lov, som att ingen mer i familjen blev smittad av Alfreds hemska magsjuka! Sköööönt!

Men det kommer ju det med. Magsjuka hör liksom till under vintern. Vidrigt är det, men inte mycket att göra åt. Men nog är jag glad för varje dag den håller sej borta!

I Lördags hade Samuel kalas på lek & bus-landet. Himmla smidigt och värt varje krona!! Och gissa om min lilla 7-åring vad nöjd, efter att ha fått sitta på tronen i spidermanrummet och ätit hamburgare med sina kompisar! Därefter var det ett par timmars fullt ös i klätterlabyrinterna. Var ett gäng trötta, svettiga och glada pojkar som överlämnades till sina föräldrar vid kalasets slut. Och jag kunde sitta på rumpan med en tidning och en kopp kaffe nästa hela kalaset! Super!! ;-)

Just nu väntar vi på besked ang en spännande familjehemsplacering... i så fall kommer de redan på fredag!! Vi får se hur det blir...

I morse lämnade jag en pigg och glad, kvittrande Alfred på dagis. Magen full med leverpastejmacka och benen ordentligt cyklade.

1½ timma senare ringde det. Från dagis. Alfred kräks. Ligger som en liten ynklig hög på golvet och gnyr. Vill inte att någon tar i honom.

Självklart rusar mamman till undsättning! Stackars lillprinsen!!

Alfred hinner somna i bilen på den korta vägen hem... jag bär in honom till sängen och bäddar ner honom. Han vill låna lillebrors napp... vem har hjärta att neka??

Sedan sover han den sjukas sömn i 4 timmar. Under tiden passar jag på att tvätta innehållet i de två påsar med nedspydda kläder och skor jag fick med från dagis. Måste komma ihåg att ta med nya extrakläder nästa vecka!

När han vaknar gråter han. Har ont i magen. vill ha vatten. Får en liten skvätt vatten i en flaska. Vill ligga i soffan bevid mej och titta på tv. Gnyr.... vill ha mera vatten. Får några munnar till. Kräks.

Mamma tröstar och sanerar samtidigt som hon försöker distrahera en nyfiken, pigg lillebror.

Bäddar ner sjukprinsen i soffan igen... strax sover han....

Vaknar ett par timmar senare. Törstig. Gråter. Vill ha vatten. Det går bra i nästan en timma. Sedan vill han ha mera. Då vänder det igen.

Sätter den skälvande pojken i ett varmt bad. Sanerar soffan, tvättar spykläder/filtar/kuddar. Bäddar på nytt ner honom i soffan.

Nu sover han lugnt. Tycker så oändligt synd om honom. Han blir så väldigt dålig när han blir magsjuk. Orkar inte prata, titta eller knappt sitta upp... bara gnyr och tårarna trillar nedför kinderna. Stackars, stackars min sjuka lillprins!!

Igår fyllde min största prins 7 år.... 7ÅR!! Jisses...

Han var väldigt nöjd med dagen när han åkte härifrån på kvällen. Massa lego i present, och andra spännande grejjer, och en egendesignad, guldfärgad starwarstårta som han själv gjort dekorationerna till. Mattias kom hit med Sandra och Samuel efter skolan för att äta lite och fira. Kerstin och Mats kom också i lagom tid för middag och farmor droppade in till tårtan :-) Riktigt trevligt!!

Igår blev Alfred ochså stor! Han har haft en ful ovana att gåoch hämta nappar hela tiden och gå runt med dagarna i ända. Blir skitarg när vi tar ifrån honom dem och tjatar om nappen oavbrutet. Jag blev så less! Så igår samlade vi ihop alla hans nappar i en påse och så fick han slänga dem. Det tyckte han var kul. Och resten av dagen gick jättebra! Han pratade vid något tillfälle om att nappen var borta, men verkade ganska nöjd över det.

Jag förberedde mej dock på ramaskri vid nattningen.... Varpå denna konversation utspelar sej (men på Alfredspråk)

A: var e nappen då?

J: Den är ju borta.

A: Mamma hitta nappen?

J: Nej, mamma kan inte hitta nappen.

A: Pappa hitta nappen?

J: Nej, pappa kan inte heller hitta nappen... vi slängde ju napparna. Kommer du ihåg?

A: Mmm... lillebror har nappen?

J: Ja,lillebror har sin napp.

A: Mm (nickar)

Sedan lägger han sej ner och somnar strax.... Helt otroligt! Precis som om han tycker det är lite skönt att slippa hålla reda på nappen! :-) Min duktiga kille!

Idag kommer Sandra och Samuel hit efter skolan. Vi ska förbereda lite inför Samuels kalas på Lördag. Det är ju ganska ok att ha barnen varannan vecka,när man ändå kan träffa dem när man vill! Denna veckan har de varit här efter skolan varje dag, än så länge, och på Fredag börjar ju våran vecka igen! Härligt!

Frukostdags!!